Spa

Spa

Ordet spa har flera möjliga ursprung. Ett av dem kan vara tydningen av de tre bokstäverna s p a som ofta klottrades som grafitti på marmorväggarna i de offentliga badhusen under antiken. Koden tolkas då som de latinska orden salus per aqua = hälsa/läkning genom vatten.
Andra tydningar av ordet spa är av etymologisk art. Ordet kan då spåras som en form av det latinska verbet spargere - att hälla framåt. De gamla romarna byggde vanligtvis sina anläggningar vid varma källor som t.ex. vid Baden-Baden, Bath, Budapest och andra liknande platser, där den varma källan "hälldes framåt". Till engelska språket hittade ordet genom det gamla wallonska ordet espa , som betyder fontän. Ordet espa utvecklades sedan till spaw .
År 1326 återupptog en liten by i bergen i östra Belgien ordet spa, när de varma källorna återupptäcktes och de terapeutiska baden utvecklades för dess medicinska värde. 250 år senare, år 1551, upptäckte William Slingsby svavelkällan i Harrogate, England. Han jämförde dessa naturliga svavelkällor med källan i Belgien och dess termalogiska förhållanden. Under det tidiga 1600-talet publicerade sedan Dr. Dean av York en mängd flygblad om svavelkällan i Harrogate och några månader senare omnämndes svavelkällan som ett spa.